Jo. Jag gick till SIWA (det finska konsum) och skulle panta flaskor och köpa 4 liter mjölk, då det kör förbi en bil med skit snygga killar (ENDAST) och vinkar och ropar åt mej. Där ungefär ville jag att dom skulle stanna och plocka upp mej.
Alla de roliga minnen som jag har och delar med Lucia kommer flygande och där går jag och ler för mej själv, för det går inte göra annat. Sedan så börjar jag tänka på carro och jasmine och tess och alla dessa.. FAN vilket roligt år jag har haft i 9an. Samtidigt som allt i princip gick åt helvete.
Men tack alla som medverkat. Och tack alla som har förstört.
Alla har sina höjder och sina dalar, jag har haft mina och jag har fortfarande dem. Men jag kan inte mer än tacka er som stöttat mig. Jag vet att jag kan ha varit ett pain in the ass ibland, kanske ganska ofta också. Men jag har lärt mej att så länge jag vet vem jag är och har er kvar så spelar det ingen roll om någon säger eller gör något. För jag vet att ni alltid finns där för mej och stöttar mej.
Jag skriver inga namn, för då kanske jag glömmer någon. Så jag säger det så här istället;
Vi kommer skiljas åt nu, men jag hoppas att vi ses längre fram i tiden. Tack föratt ni finns, och föratt ni funnits hela tiden. Vi har nog haft dom mest roligaste stunderna, och gjort de sjukaste sakerna.
Men sådant e livet, och jag är lycklig som fick uppleva dem med er.
Ingen annan.

Till Carro.

Hurän jag verkar sur, hurän jag verkar arg, hurän jag inte går att prata med så kommer jag alltid att minnas den tid som vi har haft och upplevt med varann. Det funkade direkt första gången, och har fungerat sedan dess.
Jag är glad och lyckligast att jag fann dej vännen, och jag hoppas att vi kommer att vara vänner hur jävla länge som hellst. Tills jag e en gammal kärring. Tills dess. Och även då så står jag vid din sida.
Härifrån, nu, tills dess - Och Alltid.